Har suttit ett tag nu och funderat på hur jag bäst ska skriva om min dag. För idag har jag fällt fler tårar än jag har gjort på väldigt länge. I en halv dag har jag känt mer saknad än jag någonsin gjort förut. Idag har jag insett hur starka band man kan få till ett djur, en varelse som inte ens kan prata. Idag var dagen då jag insåg vilken fruktansvärt bra vän jag har. Den allra bästa faktiskt. Idag är dagen då jag faktiskt blivit tvungen att säga hej då och släppa taget. För det gör en vän. En vän stöttar och ser på när stegen mot framtiden tas. Men gud vad det gör ont. Det känns som att ingen någonsin kommer förstå vad vi hade. Ingen som blir överlycklig varje gång man går in till henne i boxen och ser hennes spetsande öron. Ingen som vet exakt hur hon älskar att man pillar på hennes mule, eller gnuggar hennes öron. Ingen som sticker till henne en sockerbit då och då bara för att hon är hon. Det känns som att ingen känner henne så bra som jag. Min fina prinsessa
Nu åker hon vidare mot nya äventyr, nya möjligheter, i ett nytt land. Hon kommer få alla chanser att visa världen vilken superstjärna hon är. Och när den dagen är här kommer ingen vara gladare än jag.
Inte svårt att få din mor att gråta<3
SvaraRadera