Att hitta denna runda fina byggnad är i sig inte så svårt, speciellt inte med tanke på att det finns tydliga skyltar som det står GLOBEN på. Men att ta sig in i Globen-området är dessvärre svårare med tanke på att de håller på att bygga om runtomkring. Det blir dessutom betydligt svårare när man som jag är hopplöst dålig på att läsa kartor. Vi cirklade runt i Stockholm innan vi kunde lokalisera oss till rätt gata. Var nog inte så roligt sällskap när Chefen ställer frågan "höger eller vänster?" och jag svarar "jag har verkligen ingen aning". Men vi kom ju fram! Jag insåg att jag nog ändå hade viss kartkunskap eftersom det inte var något problem att hitta när jag bara visste vart på kartan vi var... Resan dit var ett minne i sig kan man säga.
Globen by night
På plats i stallet fick prinsessan lite mat medan vi tog oss in till ackreditering, sekretariat och stallkontor, som självklart håller till i olika ändar av de "underjordiska gångarna", som jag väljer att kalla det, och som alla sitter inne med olika sorters information. Klockan 13.00 var det dags för besiktning på Hovet och Savanna fick ta sin premiärtur in i den långa gången. I denna gång möter man allt från shetlandsponnier till lastbilar, och den är inte mycket bredare än lastbilarna i sig så möter man en sån är det en nitlott. Men som alla vet så är ju Savanna inte den blygaste i stallet direkt så hon var inte särskilt imponerad. Killen i rosa kanindräkt erbjöd mig och Stina en plats i paraden, så om jag hastigt och lustig försvinner någon gång så kanske jag extraknäcker som teddybjörn.
Klockan 14.00 hade vi trimtid inne i själva arenan så vi hängde på 50 andra hästar och återigen var min svarta lilla pärla supersnäll, det är som att hon bara gått och väntat på detta. :)
Världens finaste Savanna
Om hon älskade Globen så hatade hon Hovet. För vet ni vad dom har på Hovet? Plexiglas! Hockeyrinken var inte något som hon godkände direkt, rädd för sin egen spegelbild. Måste tro att hon är för vacker för sitt eget bästa.
Savanna på Hovet
Till slut närmade sig klockan 18.00 och det var showtime! 26 flätor (på hennes korta hals var det allt som fick plats), tokiga mängder pälsglans och massa ryktning senare var hon redo.
Mitt i förberedelserna innan start "tvingar" chefen (jag kan egentligen inte säga tvinga med gott samvete, men jag gör vad hon säger åt mig och det var inte frivilligt)20-åriga mig att springa på autografjakt. Inte till Malin eller Marcus Ehning, utan till fransmannen med alla lösa hästar. Två autografer till två av barnen Lillje nedkladdade på en startlista senare kunde jag återgå till mitt riktiga jobb. Och ett pirr i magen som jag inte känt sen Falsterbo kom tillbaka när S & S galopperade in i Globen. Tvåa i Stockholm Trophy (1,30) låter väldigt fancy och så får det vara, för hon var superduktig min svarta vän. Bara älskade det!
De sista förberedelserna
På prisutdelningen!
Fin blå rosett
Mina kollegor vet hur man värmer mitt hjärta
Det var en jättehärlig dag med favoritprinsessan som fick stå i rampljuset med specialbehandling för en dag i alla fall. Idag var det återigen hagvistelse precis som för alla andra som gällde. Men hon var rätt nöjd med också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar