11 februari

 Förutom ungdomar som sveper öl och utmanar varandra på facebook så svämmar sidan över av alla länkar till dödssjuka föräldrars brev till sina barn eller barn som själva är sjuka och aldrig kommer få uppleva hur det är att bli stor. Eller mammor som blir våldtagna och uppspikade på väggar i Kongo. Jag lever i en fantasivärld, och även om jag var medveten om verkligheten så har det inte slagit mig fören idag hur fruktansvärt lycklig jag borde vara över att jag och min familj är friska. Jag är så tacksam över att jag växte upp tillsammans med båda mina föräldrar, som varken har alkoholproblem eller slår varandra. Jag har alltid haft tak över huvudet, och jag har föräldrar som kämpat för att jag & mina syskon ska ha det så bra som möjligt, även om ekonomin har varit knapp ibland. Det finns inget som säger att jag inte kommer dö i bröstcancer när jag är 40, eller att min bror kommer får amputera ett ben efter en bilolycka om en månad. Det finns ingenting alls som garanterar ett lyckligt liv. Jag är säker på att den dödssjuka pappan aldrig hade föreställt sig att han skulle behöva skriva ett brev till sin dotter eftersom han aldrig får se henne växa upp, men så en dag var det exakt det han fick göra. Från och med idag ska jag vara tacksam för varje dag jag får tillsammans med min familj och mina vänner, som är friska och som sällan har problem som inte går att lösa. Och varje dag ska jag skänka en tanke till alla er som står starka varje dag när ni mest av allt vill låta mörkret dra er ner.

Ni är mina största idoler.