Istället för en galet lång sammanfattning av året som gjort tidigare tänkte jag den här gången sammanställa några favoriter från året som gått istället. So here we go!
Årets person
2014 kommer ju för alltid vara Julias år. Lilla Gullis som fick oss att gräva våra gravar innan hon tillslut kom ut, men som vunnit mitt hjärta för evigt. Dom där kinderna som man bara vill nypa tag i, dubbelhakorna, skrattet, det tandlösa leendet, morgnarnas uppsjungning, gosandet. Julia är min första bebis-kärlek!
Årets utetävling
Vi gör ju som bekant ganska många tävlingarna varje år, många roliga med många fina minnen. Sundbyholm i år var fantastiskt kul, vi brukar ju ha femtioelva starter varje dag och bara en svag aning om hur allt ska gå ihop, men i år bara gick det av farten. Inga missöden, många bocksprång, många skratt och många rosetter. Mina golden oldies var inne på prisutdelningar lite hela tiden. Solen sken varje dag och vi satte en shortsbränna som hette duga. Sundbyholm är i sig självt alltid bra. Trevliga funktionärer, bra stallar (svala och med spolspiltor, vilket i år var extra viktigt med tanke på temperaturen), fin bana, bra musik (hahaha!), välorganiserat och allmänt trevligt. Det som inte finns det fixar man. Lite jobbigt att fikat var på fel sida banan bara, om jag ska klaga på något. 😉
Årets innetävling
Lidköping- enlig standard blött & kallt, men det går ju alltid så bra där. Där är också ett exempel på bra stallar, trevliga funktionärer med koll, gullig veterinär, skogsvägar för mysiga promenader, hjälp av fantastiska Lisa m familj, och så prisplockningen då. Lidköping i år var extra speciellt, supertrion var med och som dom levererade. Så den ganska sena kvällen när dom alla tre fick rosetter i 140n var magisk. Magisk för att jag var så himla stolt över Cappi som debuterade och kom trea, Droppan som vann efter att inte ens velat hoppa första hindret dagen innan, och så Candy som var helt fantastisk som vanligt och också fick med sig en rosett hem. Sen att dom plockade pris i alla andra starter också var mest ett plus! Underbara hästar!
Årets maskot
Jag har under åren lyckats skrapa ihop en hel del maskotar hehe, och en del har ju givetvis en viktigare roll än andra. Mina favoriter har sina egna, och alla andra får låna en lämplig när det nalkas meeting. Ingen åker hemifrån maskotlös! Årets maskot har besökt många delar av landet och är med all säkerhet en viktig faktor till framgångarna. Låt mig presentera Candys följeslagare, som jag nu inser inte har något namn, "den rosa ponnyn".
Hon är en prinsesshäst- precis som Candy. Enda skillnaden är att den här har rosa, glittriga hästskor och Candy har vanliga silvriga, attans!
Årets häst
Som jag tidigare nämnt har jag en topptrio, det är dom hästar som står mig närmst om hjärtat och som jag alltid hoppas lite extra på när dom går in på banan, och som alltid får dom där extra godisbitarna bara för att jag smälter så fort jag ser dom. Att därför bli utvald som den enskilda vinnaren i den här kategorin är mäktigt, för jag älskar dom alla lika mycket. MEN, när man gång på gång på gång, nästan chockad, får utbrista "Vad är det för fel? Varför är han så fantastisk?" så fort Cappi kommer ut från banan, då är det nog dags att han får lite extra uppmärksamhet. Cappi har alltid varit min kung, men han har kommit smygande lite i bakgrunden bakom Droppan & Candy. Han har alltid varit en fantastisk tävlingshäst, men i år har han verkligen blommat ut. Snabb, smidig, modig och samtidigt otroligt försiktig inne på banan, en gullegris i boxen och en kung utanför. Han älskar att tävla, älskar applåder och uppmärksamhet, och han gör allt för Stina. En riktigt kämpe som kan gå fort tre dagar i rad utan att överhuvudtaget förlora sin ridbarhet. Han är en häst som gör mig lycklig & stolt varje gång jag ser honom. Och let's face it, han är så söt att man nästan dör?!
Årets omhoppning
Helt klart sjuårsfinalen i Flyinge, bara för att det var en sån härlig flashback från förra året när mina underbara tjejer kom etta och tvåa. Det blev inte riktigt så i år, men känslan var den samma efter att grundomgången var klar och båda två var vidare. Och jag var precis lika nervös, Candy var ju felfri och snabb fram till sista hindret men petade lite med en tå så en bom ramlade, och Droppan var ju som bekant felfri och ledde fram till dom sista ryttarna. Olidligt spännande! Stannade på en välförtjänt fjärdeplats och fick för andra året i rad galoppera ärevarv på Breeders.
Årets komet
Bönan! Så mycket den här hästen har utvecklats under året. Hon blir sju år nästa år och jag hoppas hon får vara kvar hos oss, för hon kommer bli en stjärna! Och så är hon så snäll & enkel att ha att göra med, och gosig. En riktig pärla!
Årets bästa minne
Friends med Candy, behöver jag säga mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar