17 april

Så vi tog oss hem till slut. Första stoppet i Sverige blev i Helsingborg på måndagmorgonen där hästarna fick några timmar på sig att äta, dricka och vila lite efter en lång natt på lastbilen. Dom var trötta men mådde ändå bra allihop, vilket kändes väldigt skönt med tanke på att dom inte är vana att åka så långt, och utöver det haft tre ganska intensiva veckor vilket bara det gjort dom rätt trötta. När jag skickat iväg Robban & Betty med hästarna mot Arboga så avslutade jag också min allra sista arbetsdag hos Stina. Jag har varit uppe på en fantastisk avslutningsmiddag med mina älskade kollegor och vänner, och traditionsenligt tårtätande på morgonfikat innan jag packade bilen full och flyttade ner till Skåne igen. 

Jag har haft en fantastisk tid hos Stina där jag lärt känna underbara (/knäppa) individer på både två och fyra ben, och fått vänner som jag aldrig kommer kunna ersätta. 

Stina- tack för att du gav mig chansen och utrymmet att utvecklas och ta ansvar, och för att du låtit mig lära mig av mina egna misstag. Och tack för alla ärevarv, du har alltid gjort mig stolt över att höra till dig. 

Lillis- så många gråa hår ditt unga sinne har gett mig... Haha. Jag kommer sakna dina peptalks när jag nått botten, dina knasiga påhitt, dina underbara historier och dina fantastiska komplimanger. Jag må ha gnällt som en gammal surkärring (förlåt!), men jag har gjort det av kärlek. 

Betty- min andra halva. Så lik mig att jag ibland blivit sur på dig bara för att du tänkt likadant. Du har alltid varit mitt gnällplank för jag vet att alltid har dig vid min sida ändå. Snälla glöm inte att andas och prioritera (och sova på saken). Och bara så du vet- jag kommer aldrig ha en lika bra mini-me som du! 

Tant Mathilda- du är det snällaste och raraste som går på denna jord. Jag är så glad över att såna som du existerar i en värld full av Natalie-/Betty-typer (no offence B).. Tack för ditt alltid glada humör och dina fula långkalsonger- du har varit den enda riktigt äkta solstrålen under en lång vinter. 

Kicks- till dig har jag uttryckt så mycket kärlek till förut att jag inte har så mycket mer att säga än att poppandet i bilen aldrig kommer vara desamma utan dig för du är den enda som kan texterna ordentligt. 

Babsan- tack för alla gånger du tagit hand om mig när min egen mamma inte kunde vara där och göra det. Jag har alltid känt mig bortskämd av dig & Anders, och kommer vara ert evigt tacksamma för alla semlor, alla torktumlingar, alla problemlösningar och alla snälla ord jag fått när dom som mest behövdes. 

Alla hästägare- tack för att ni dyker upp och bryter vårat vardagstrall med er spontanitet, glada historier, er tacksamhet,  och för alla väl valda tillfällen då ni dykt upp med dricka och choklad. Ni anar inte hur mycket det betyder. 

Till er alla andra- tack för alla fina minnen!