Den första halvan av juni var galen med allt som hör studenten till. Vi kände mer och mer hur det kom krypande runt hörnet, förväntan och nervositen.
Vi gjorde oss fina och gick på bal, en av dom kallaste dagarna jag spenderat baraxlad förövrigt.
Vi lekte lekar i stadsparken, sprang runt i korridorerna på Polhem och sjöng & väsnades för glatta livet.
För vem vill gå i tvåan nu?
Vi tjuvstartade med möss-påtagning i Flyinge, där jag fick ett stipendium! Och det var väl ungefär här vi började stanna upp och känna att "fan, nu är det snart slut."
Och sen var den där, studentdagen. Hela dagen var så laddad, känslorna bara svallade. Vi drack champagne, återigen i stadsparken, med gassande sol. Vi fick gräsfläckar på våra vita klänningar, skrev i varandras mössor. Gick runt på gatorna och blåste i våra visselpipor lyckligare än någonsin. Vi studsade mest omkring och väntade, på helspänn. Det fanns knappt tid att tänka på att det här var slutet, för leendet på läpparna gick liksom inte att sudda ut.
Resten av dagen är mest som en luddig dröm, allt gick så fort. Vi sprang och sprang och sprang genom korridorerna, sladdade runt hörnen, tappade bort varandra. Sprang nerför trapporna, ner till folkmassan som aldrig verkade ta slut. Letade efter skyltar, efter mamma & pappa. Kunde inte sluta skratta, det bara bubblade i hela kroppen. Helt jävla galet. Kramades, hade massa saker hängades runt halsen, fotograferades. Letade efter alla vänner bara för att få en kram och bekräfta att nu händer det. Det som vi har väntat på så länge. Vi åkte flak genom hela stan och vi dansade och skrek och bara var så irriterande man bara kunde vara men vår glädje smittade av sig till människorna på gatorna. Allt var bara perfekt. Tills det tog slut. Säga hejdå, går inte ens att beskriva hur jobbigt det var.
Några dagar senare när jag själv hade repat mig så var det dags för min favoritbror att få sitt roliga.
Och sen började det här äventyret jag levt under 6 månader. Jag & Ronny tog vårt pick och pack och lämnade boet. Jag började jobba, fick lära mig att stå på egna ben, ta ansvar. Och jag gillade det, fast då hade ju cirkuzen knappt börjat ;)
Vi mjukstartade med bebis-tävling i Lindesberg (och för er som undrar så är det där Twilight-skogen är!) Jag fick nya bekantskaper i unghästarna och i Emmy. I slutet av månaden fick vi också lära känna Berit, som ju faktiskt är en av mina favoriter på gården <3
Juli inleddes med att rädda igelkottarna Frasse & Hugo, i slutändan vet jag faktiskt inte om dom överlevde... men vi gjorde i alla fall vårt bästa!
I juli var det dags för Falsterbo, Stina & Madde åkte iväg med Toto, Cadence och Nike och vi andra höll stämningarna. Nike laddade på bästa sätt.
VI gjorde lite P&J och lokala tävlingar, i Kumla fick Ronny sin första rosett!
Augusti inledde vi med ett härligt mini-meeting i Hammarö med 8 hästar. Ronny var med och debuterade 110. Vi gillade Hammarö, fina banor och så är det ju rätt mysigt med vattnet så nära. Sista kvällen red vi barbacka ner till sjön och badade med hästarna. Eller vissa gjorde. Lill-Stina fick ta över Ronny, för min övertalningsförmåga var inte lika bra som hennes. Madde & Drinken tog sig ut i vattnet men Madde ramlade av rätt fort när Drinkis började hoppa över vågorna. Blöt & sandig skrattade vi åt M hela kvällen.. Det var också hem från Hammarö som jag och Madde körde fel, och det är just den historien vi får höra varje gång vi ska ut och köra själva...
Helgen efter Hammarö var det dags för min första "långa" resa som chaufför till Berit. Med Jessica som co-driver gasade jag på hela vägen till Tierp med Annie i bagaget. Helgen i Tierp är en av mina favoriter under hela året. Permanenta stallar, vattenkoppar. Vi behövde inte mocka ut. Lastbilen stod parkerad 20 meter från stallet, toan och duschen. Hela A-laget var med och alla hästarna hoppade så himla fint. Hjärtat vann en 120 tror jag, vi hade fyra hästar i 140 som Exet dessutom vann! Utöver gamlingarna hade vi ju också med Bibbi & Rihanna som fixade sina kval till fyraårs!
Ponnypuffarna började sedan ta över gården hemma i Arboga. Vi var duktiga lägerledare och busade precis sådär lagom mycket som man får göra med kastrull-lock och vattensprutor.
När vi trötta vinkat av alla barn kunde vi bara några dagar senare med glädje konstatera att stubbåkrar började ta form. Vi galopperade varenda häst därute kändes det som, jag lyckades ju även trilla av. På min egen häst. Oups. Men det var mysigt så länge det varade!
Mitt i sommarvärmen kunde vi också konstatera att klättring stod på schemat. Annie & Quincy var väl påklädda med diverse flugskydd och så satte vi fart. Skritt upp och ner för skidbacken var jobbigare än vi trodde, och det var definitivt högre upp än vi trott när vi stod nerifrån och tittade. Det kittlade gott i magen när vi skulle ner igen ;)
I slutet på augusti var det dags för det tredje meetinget den månaden. Champion of the youngsters gick av stapeln nere i Grevagården. Det här var också en fantastiskt rolig tävling även om vi igen hade många hästar med oss. För det första så var det första gången jag hade Challe med mig, och första gången jag fick se henne bli riktigt glad och verkligen leva upp. Som bortblåst var den tråkiga, lata Challe som inte hade ens uns glädje i ögonen, och fram kom Charmante Rökärr, tävlingshästen. Varenda språng hon gjorde inne på banan fick hela publiken att rysa och när hon hoppade trippelbarren tror jag alla höll andan. Och jag, ja jag kunde inte sluta le.
Dom andra hästarna gjorde också en superbra helg och vi hade två vinnartäcken och hur många rosetter som helst med oss hem igen!
De enda tråkiga med Graveyard var att vi var tvungna att tömma boxarna när vi åkte. Inte okej när man har åtta hästar. Men med hjälp från snälla familjen Larsson (som äger systrarna K) gick det faktiskt ganska smärtfritt. Dom gav dessutom bort två chokladaskar som tack för hjälpen med Savanna, så i princip skulle man kunna säga att dom fick betala för att hjälpa till... Men lyckan när vi var klara var nästan obeskrivlig!
Första veckan i september, och som ett brev på posten kom en mindre höstdepression när Nike lämnade oss. Prinsen <3 han står nu hos Erika Lickhammer och har det antagligen jättebra! Även om jag redan då hade fått uppleva att flera hästar lämnat stallet så var det här det första avskedet som riktigt huggit i hjärtat.
Nästa meeting blev i mina hemtrakter, Karlstad, och med oss hade vi (tro det eller ej) bara fyra hästar!! Plus att Jessica hade med sig Cardero. Vi hade otur med översvämmade boxar, men vi är luriga och lyckades på något vis åka hem med fler spånbalar än vi kom med. Det ni! ;) Karlstad var första innetävlingen, och jag måste ändå säga att vi är bortskämda, för även den helgen hoppade hästarna strålande och chefen skötte sig utmärkt som vanligt! Bland annat så fixade Challe sin biljett till Flyinge :D
22-23 september var det småstjärnornas tur att glänsa då det var semifinal i 4-årschampionatet på Strömsholm. Och det kunde knappast ha gått bättre då Rihanna vann, Stella kom tvåa och Tinkerbelle femma! Därmed hade vi också en självklar tjejliga till Breeders.
Tiden efter Strömsholm bestod mest av att en efter en beta av hästarna som skulle till Flyinge på klipp- och friseringslistan. Vi räknade, packade, packade om, krånglade och tråcklade. Och på nått sätt så fick vi in allt! Till och med min cykel. Resan till Flyinge är känd som den när vi alla rusade som idioter in på macken, sladdade runt hörnen och ignorerade allas miner när vi slogs om vem som skulle in på toan först. Kisspauser är inte jättevanliga när man reser med Lasse så man får ta tillfället i akt. Och ja, när man inte får kissa så får man sova istället.
Flyinge var annars ett evigt flängande fram och tillbaka, jag hängde mestadels med Challe, vilket jag såklart inte hade så mycket emot. Det var mest cykelturerna till och från hennes stall som jag inte var överförtjust i.
Resan hem från Skåne gick väldigt lätt, eftersom vi hade Rihannas finfina andraplats med oss i bagaget! Vi har verkligen så galet fina unghästar i stallet.
Helgen efter var det dags för gamlingarna att lufta sina lurviga igen, men bara till Strömsholm. Vi var där varje dag med olika hästar. Det var en jätterolig tävling, dels för att det är så himla nära. Och sen var det ju massa roliga människor där så jag kunde knappt koncentrera mig på mitt jobb. Jag älskar att spionera, så det är ju tur att jag har en förstående chef ;)
Någon gång där i oktober började även älgjakten och jag fick lära mig att jakt egentligen mest går ut på att fika. Vi letade efter rymlingar i skogen och blev terroriserade av gangster-fölen som nu skulle klara sig utan sina morsor. Vi började även hoppa in det första gänget 3-åringar som tog sig över hindren, var och en på sitt sätt. Vi longerade helt galet mycket oavsett väder eftersom man aldrig riktigt visste när snön skulle komma och vi skulle behöva flytta in i ridhuset. Vi gjorde några dag-tävlingar, vissa som jag inte ens behövde följa med på.
I november styrdes Lasse mot Graveyard för andra gången under hösten, dock utan mig den här gången. Grevagården var också officiellt vårt sista meeting för året. På min födelsedag åkte vi med Cirkuz till Strömsholm då det var dags för rådgivande bedömning. Han skötte sig strålande och gjorde oss alla stolta när han blev rekommenderad att visas på Bruksprovet 2013!
När tävlingsssäsongen var över fick vi roa oss på annat sätt och så fort snön fallit så spände vi på oss skidorna och tolkade för fulla muggar! :D
Många hästar åkte och nya hästar kom när tävlingarna tog slut. Mycket unghästar som ska ridas eller hoppas in. Vissa åkte hem på jullov och vissa såldes. Och om jag fick en lätt höstdepression när Nike åkte så var jag närmre psykhemmet när Challe lämnade oss. Det var jobbigt.
Ett tråkigt avslut på 2012, men förhoppningsvis får vi en desto lyckligare start på 2013. Det som inte dödar, det härdar. Och glöm inte att vi överlevde jordens undergång.
GOTT NYTT ÅR
