onsdag 10 juli 2013

10 juli

Jag har haft några helt fantastiska dagar i Falsterbo med hästarna. Det har varit lite som att sväva på moln samtidigt som jag ju faktiskt har haft ganska fullt upp. Det har varit strålande sol och klarblå himmel alla dagar så förutom det dammiga stallet fanns det inte så mycket att klaga på (och jag föredrar damm före lera).

Lördag morgon fick hästarna gå i skritten innan vi lindade och lastade. Vi var framme någon gång på eftermiddagen, lagom till lite eftermiddagshö. Packade upp och hängde fram alla saker.


Toto äter lunch på vägen ner


Nästan framme!


Hästarna spanar in Falsterbo innan urlastning


Droppans maskot!

Lördag eftermiddag och söndag spenderade vi bäst genom att bara mysa, vara ute på promenader (ganska vilda sådana - massa energi i mina små flickor..)och käka massa gräs. Söndag trimmade Stina och alla hästarna var fina! Och ja, Toto inledde redan första dagen med att fortsätta utöka sin fanclub, han tycker ju själv att han var den bästa hästen i Falsterbo. Söndag kväll var det veterinärbesiktning, något alla mina hästar tyckte var ett utmärkt tillfälle att visa upp sina finaste bocksprång för den långa kön. Alla visade dock även upp något som liknande trav och blev godkända, och vi kunde börja ladda för tävling på riktigt!


Valle väntar på att få komma ur pyjamasen


Droppan letar mat




Fina lille Valle hittar det bästa gräset :)


Bibbi i besiktningskön


Toto på morgonpromenad i solen

Måndag förmiddag var Valle först ut från oss med startnummer 87 bland femåringarna. Jag var så nervös och höll nog andan varje gång de närmade sig ett hinder. När han sen bara studsat runt hela banan lätt som en plätt släppte all nervositet och jag fick rysningar över hela kroppen. Duktiga duktiga Walter!! Massor av morötter senare fick jag tillslut överlåta all min fokus på Bibbi som var näst på tur. Hon var vild på framhoppningen, men inne på banan såg hon ut som hon aldrig gjort något annat och hoppade en fin runda! Tyvärr trillade en bom men verkligen väl godkänt!

Droppan var nummer 11 bland sexåringarna och jäklar vad hon hoppade! Bara flög runt, med stenkoll på sina fötter. Hon har verkligen ögon i hovarna den där! Felfritt, och jag vet inte om någon missade att hennes härliga hejarklack på läktaren blev glada. Glädjerop och tårar och måååånga klappar & sockerbitar senare var även hennes självförtroende mer på topp än det redan varit.

Och apropå hejarklack, som ni redan förstått så har ju Toto något av en fanclub. Alla vet liksom vem han är, man måste tänka på hur man ser ut när man går med honom för folk stirrar. Alltså på riktigt stirrar. Det är nästan så jag förväntar mig att de vill ta hans kort och autograf också ;) Så när lilla härliga Tornadon hoppar felfritt kan ni ju tänka er hur det lät? (Jag ler bara jag tänker på det, det var bara en sån härlig avslutning på en helt fantastisk dag!) 3/4 hästar felfria, och som dom hoppade! Och som hon red, Chefen, helt grymt!




Valle och jag laddar i skuggan i väntan på Stina


Droppan är redo


Bästa bästa Toto!


Och Droppis, superstjärnan!

Igår var det dags för andra kvalet inne på stora gräsbanan. Bibs var först ut från oss, och hon var så bra! Det såg ut som att hon ägde hela banan. Tyvärr föll en bom idag igen, men hon har verkligen fått en guldstjärna. Valle var också så himla bra, petade en bom och finalplatsen rök. Besvikelse, han hade verkligen förtjänat att få hoppa i finalen!

Om jag var nervös i första kvalet var det ingeting mot det andra. Droppan hoppade helt strålande på framhoppningen men bestämde sig för att ta fram sin rödhåriga sida lite lagom innan första hindret. Inte likt henne att var tjurig när hon väl kommit in på banan och börjat hoppa så det var inget någon räknat med, men vi känner ju inte henne så väl än, så det är sånt som händer. Två ner allt som allt, men återigen så gjorde hon några riktigt fina språng!


Bibbi värmer upp


Bibs inne på stora gräset!


Och återigen, fina fina fina Valle ♥

Och så var det bara en kvar, sista finalchansen, sista hoppet. Toto var redo, hoppade allt sådär som en gummiboll som bara han kan. Vänder upp på sista linjen och touchar en bom på nästsista hindret. Den faller och hela läktarna säger "neeeeej" i kör med mig. Skit skit skit. Så besvikna, hur mycket otur kan man ha? Det ville sig verkligen inte för oss, för så fina som hästarna har varit hade de verkligen förtjänat att få hoppa final. Men vad mycket erfarenheter rikare de är. Vi laddar för Breeders redan nu, då jäklar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar