Jag försöker ha positiva tankar men ni vet att jag är rätt snabb med att klaga så det är ytterst svårt för mig att påstå att jag ser framemot att tillbringa morgondagen på en framhoppning UTOMHUS i spöregn. Förstår inte hur man ens kan komma på tanken att ha framhoppning ute i november. Stackars mina klippta småbarn. Det blir inte bättre av att regnet har öst ner här hela eftermiddagen, är liksom redan less.. Ett exempel: Lady är egentligen vit.
Ovanstående klagostycke får mig att sakna det här ganska mycket:
Sommar, sol, Falsterbo, världens finaste Droppis och de andra superstjärnorna.
Det enda jag kan komma på just nu som är positivt med regnet är att det är ett väldigt avslappnande ljud mot fönstret. Har krupit ner under täcket med en bok, och vips så blir humöret kanske lite bättre ändå. Godnatt mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar