18 februari

Att gå utanför dörren och känna solen lysa i ansiktet kan vara ren och skär lycka. Den här killen visar också vägen till lyckan, genom att vara så fullkomligt underbart söt. Och så ställde han upp på en dans till Djungelbokens "...jag vill se ut som du, gå som du-uuu-uu, det vill jag nu-uuu-uu..." och tog del av koreografin på ett strålande särt och lät mig vicka på hans öron. Lycka är ju verkligen ordet. 

Dagens lunch är ju en historia värd att berätta. Ni kan ju ignorera det lilla faktum att det var pizza/kebab vi skulle äta och istället låtsas att det var en extremt nyttig sallad eller nått. Bettan skulle ringa om beställa dessa "sallader" och efter att Lillis & Bettan åkt runt till ungefär alla pizzerior i Arboga utan att hitta de vi beställt, så inser hon att hon har ringt till en pizzeria i kungsör. Det kanske inte låter riktigt lika roligt som det var, men det var hysteriskt kul. Det slutade i alla fall med att vi provade en ny pizzeria i Arboga som hade den godaste kebabtallriken jag någonsin ätit! Slutet gott, allting gott. 

På gymmet idag inser jag att jag har blivit lite besatt av alla killar i sina linnen som visar alla de rätta musklerna. Egentligen är det nog ingen som har satt en fullträff ansikts-/ snygghetsmässigt (ja vi är ytliga) men alltså, deras muskler. Jag och Kicki åker alltid i bilen hem och livligt diskuterar vilka vi sett och vad som räknas som snygga muskler och vad som är too much. Just nu ser jag välmusklade ryggtavlor framför och dreglar nästan lite. Så ja, nu vet ni varför vi går på gymmet.